Erfara och uppleva

År nio av tretton var en av de hårdaste läror jag mött.

Att erfara och uppleva livet med många hårda smällar sänkte mig helt. Jag fick en total knockout. Jag landade med tungt slag i de djupaste hålorna tills dagen jag fann orken till att sakta, sakta ta mig tillbaka upp igen.

Året att erfara var vägen hem till mitt tempel, alltså till mitt inre lugna vrå. En och en halv månad har nu gått sedan jag kom hem från Grekland och jag känner fortfarande ett behagligt lugn inombords. Jag kan inte riktigt förklara, men känslan känns tryggt på något vis, ett inre lugn som jag aldrig erfarit förut. Kanske en känsla av att jag har kommit hem, hem till min egen trygghet? Det är ungefär samma känsla som när jag besöker mitt barndomshem, Västra Frölunda som ligger strax utanför Göteborg.

Resan till Peloponnesos, Grekland

Med min störtdykning i det djupaste mörker åkte jag på hemsk ångest och nyckelbensledsinflammation på samma gång, samtidigt som jag gjorde slut med min partner. Fast nere i det djupaste mörkret försökte jag med all kraft att ta mig tillbaka upp igen, men utan framgång. Jag var helt slutkörd, jag var tömd på energi. Efter många mörka och analytiska veckor med sjukskrivning, beslutade jag mig för att ta tag i resan till Grekland. Det land som i mitt inre drar och skriker inombords och med de syner som återspeglas i mina drömmar, kände jag att tiden var mogen för det kapitlet. Jag ville bort, bort från allt och speciellt bort från mig själv. Jag planerade in resan i slutet av mars. Jag var förväntansfull, men kände att min energi inte riktigt var med mig. Jag kände mig obekväm med att inte riktigt resa själv, men jag vill bara komma iväg. Jag pratade med en vän som känner till mitt inre väl. Hon sa till mig att genast backa, att inte fly. Jag behövde komma tillbaka till mig själv. Resan kommer när tiden är mogen och hon hade såklart rätt.

Jag backade och samlade kraft och mod med att börja ta mig tillbaka upp på toppen, igen. Jag orkade, jag lyckades och med sakta steg kände jag att jag också hade lättare för att andas. Min ångest hade avtagit och livet kändes allmänt så mycket bättre.

Två månader senare med lätta fotsteg kom jag i kontakt med en av mina arbetskollegor från dagen. Hur vi började samtala minns jag inte, men något var det som förde oss samman. Hon nämnde att hon skulle åka iväg på en kortare semester, hem till sina föräldrar som bor i Grekland. Jag reagerade och frågade såklart, vart i Grekland? Dem bor i Peloponnesos. Hon talade också om att hennes far var grek och uppväxt där, men hennes mor var svensk. Hennes föräldrar hade träffats i Sverige som unga, men valde senare i livet att flytta tillbaka till Grekland och bor nu där permanent. Med denna nya information var jag lite smått förbryllad, men ändå inte. Detta var nog det möte som väntades mig. Jag skulle helt enkelt inte resa i mars som jag så bestämt ville. Resan låg planerad längre fram i tiden helt enkelt. Jag kände ändå att resan till Grekland, till Peloponnesos skulle bli min livs resa…

Jag och kollegan från dagen, bekantade oss och resan till Grekland bokades den 21 oktober. I tio dagar skulle vi få bo i en lägenhet i Koróni, Peloponnesos granne med hennes föräldrar.

Vad är oddsen?

Vaso som min kollega heter, är halvgrek. Jag vill bara poängtera med handen på hjärtat att jag hade ingen aning om att hennes föräldrar bor på den halvö i Grekland som jag med mitt inre alltid har dragits till. Jag har forskat och berättat om den antika Grekland i min bok och om varför jag har sådan dragningskraft dit. Resan bar dessutom av i oktober, oktober månad som jag kliver av mitt nionde trappsteg för att kliva på det tionde av tretton. Ett nytt skede i livet att erfara.

När vi  kom till Grekland bodde vi först i Aten för jag ville så gärna besöka Akropolis. Vasos mor ville så gärna följa med på de turer jag önskade besöka. Mina önskemål var Akropolis, Sparta, Mykene och Olympia. Dessa städer talar för mitt inre och har den historia jag söker.

Jag hade ingen aning om att Peloponnesos var en så stor halvö, så målen fick bli Akropolis, Gamla Messina, ett tips från Vasos mor och Olympia. Att äntligen få besöka det åldriga, ståtliga och mycket vackra tempel som har använts av människor ända sedan den yngre stenåldern, ca 3000 f.Kr är ofattbart och blev för mäktigt för mig. Jag upplevde blandade känslor med sorg och glädje på samma gång. Tårarna kom och återkommande tankar speglades upp i mitt inre. Vad har hänt med tiden? Det är så förstört, tänkte jag. Krig blandat med sorg och rikedomar, lärdomar, lycka och framgångar.  Det blev en enda salig röra. En annan stark känsla dök upp eller snarare pumpade till liv, mitt hjärta hade började slå på nytt. Jag kände mig också bevakad samtidigt som det alstrades kärlek runt om mig och fyllde mitt inre med varm känsla av trygghet. Jag kände mig plötsligt hel. 

En helhet som jag för länge sedan hade förlorat. Var det kärlek och trygghet från gudinnorna Athena, Afrodite eller Hera som jag kände? Templet är tillägnat till Athena, men dessa tre gudinnor ingick under samma årgång i den grekiska mytologi. Dessa tre gudinnorna står för kärlek, skönhet, glädje, passion och fortplantning. Jag kom att tänka på vad min mor berättade om Afrodite när hon själv besökte Akropolis med min syster som då var 4 år. I vilket fall som helst kände jag att jag växte och upplevde lycka. Jag va lyrisk och ville se mer. Jag kände att jag var hemma, hemma i själen. Vi besökte inte bara de antika platserna, vi plockade oliver och fick njuta av deras underbara levnadsvanor. Bönderna där levde i sitt egna ekosystem. Människorna, djuren och naturen de var ett. Det var så fantastisk, så självklart.

Väl hemma och i flera dagar drömde jag om Grekland, om den unge man jag sett i mina regressioner. Min egen skörd, min egen gård och med lyckliga människor runt omkring mig. Efter fyra gånger med återkommande drömmar till samma plats, avtog drömmarna och jag har inte drömt om platsen sen dess. 

Med ett avslutat kapitel, helt hjärta och lugnare själ. Kan jag lugnt, kliva upp på nästa steg med full kraft och bemöta det som komma skall. Jag ska skriva klart min andra bok, måla mina tavlor med nytt, stillat sinne och försöka avsluta min mediala utbildning. Träna och bara få vara med detta lugn.

Allt känns så underbart. Jag är redo för tionde steget.

Är ni nyfiken på hela historien kan ni beställa min bok här: Lost in space – Sanningen finn inom dig. Eller släng iväg ett mejl: info@karlzons.com

Taggar:andligt, grekland, medium, regression, tidigare liv

Spåra från din sida.

Lämna en kommentar

karlzons-en-bra-borjan

karlzons-en-bra-borjan
karlzons-en-bra-borjan
karlzons-en-bra-borjan
Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers: